JAG BEHÖVER HELA MIG SÅ JAG KAN GE DIG HELA MIG




Jag har gått för långt, kan inte sluta gå. Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå. I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år. För ljus att nå, så djupa sår. Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om. Men jag vänder om, än en gång. Orden fastnar halvägs jag vet inte hur jag bär mig åt. Samma gamla visa med vet inte vad det är för låt.
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0